Tidigare stipendiater

TIDIGARE STIPENDIATER

Under årens lopp har många stipendier delats ut. Här har vi samlat några av de historier från alla de seglingsäventyr Stiftelsen Svenska Seglarskolan varit med och finansierat.

Sara - Långsegling med Shamrock

Under fyra veckors tid seglade jag med skutan Shamrock. Jag har haft en otrolig resa! Med glädje och massor av nya vänner för livet. På min segling har lärt mig otroligt mycket, allt från att sätta segel till att tagla, splitsa, laga mat, styra båten och navigera.

 

Första dagen när vi gick ombord sa en i besättningen att vi skulle ta en titt upp i riggen. Vi gjorde det alla och såg alla möjliga tampar och rep som hängde kors och tvärs. Han sa åt oss att komma ihåg hur förvirrade vi kände oss över alla tampar och att vi efter seglingens slut skulle veta vad de hette och användes till. Det kändes nästan orimligt med tanke på hur mycket det var, vad stor Shamrock var. Men när vi kom hem, innan jag gick av henne, tog jag en titt upp i riggen igen och insåg att jag faktiskt hade lärt mig det, att jag visste både namnen och vad tamparna och repen används till. Det var en helt otrolig häftig känsla!

 

Förutom att jag lärt mig sjukt mycket har jag också haft väldigt roligt! Jag har fått vänner jag förhoppningsvis kommer behålla livet ut. Så klart har vi också seglat massor! Det har varit ett underbart väder nästan hela månaden vilket gjort vår segling väldigt härlig! Tack vare de lätta vindar som knappt blåste, fick vi möjligheten att hissa fler seglen än vad som har gjorts på flera år. Jag tror vi hade nio stycken segel uppe samtidigt, i vanliga fall används sex stycken.

 

Vi har seglat över öppet hav, knappt sett land åt något håll med horisontens kant var ögat än når och med solen både på väg upp och ner över den med dess regnbågsfärgade himlar. Även med solen ståendes rakt över oss och med en härlig hetta så att vi måste stanna för ett bad och sedan med solen under oss och månens ljus som lyser upp båten. Vi fick även då träna på nattnavigering efter fyrar, vilket var otroligt roligt! Förutom att segla har vi även besökt ett par städer på vägen. Vi har fått gått i land och lite kort upplevt både Härnösand, Sundsvall och några andra städer. Vi besökte även Ulvön, surströmmingens ö, där vi fick en trevlig rundvandring, höra den spännande historien om surströmmingen och såklart blev det sen på kvällen surströmmingsfest ombord. Det var förvånansvärt gott, tycker i alla fall jag. Det har även såklart funnits stunder när inte allt var frid och fröjd.

 

Att bo 30 man på 30 meter båt har sina utmaningar och att gå upp klockan 12 eller 04 på natten när det är kallt och man är extremt trött är inte heller alltid så roligt. Men vi klarade det och utmaningarna har gjort oss starkare, som man brukar säga. Min segling med Shamrock har varit det roligaste jag gjort i mitt liv och fått mig att bli en bättre människa!

Elin - Genom ögonen på en trainee, en seglats med Morgenster under Tall Ship Race

Vi alla träffades i Esbjerg på fredagen den 6 juli och mönstrade på skeppet Morgenster. Jag fick träffa alla nya trainees, mentorerna och besättningen. Vi fick en introduktion om skeppet och blev tilldelad sängplats av besättningsmedlemmarna. Senare fick vi klättra upp i masten och packa alla segel, några tyckte det var lite läskigt och andra älskade det. Nästa dag lämnade vi hamnen i Esbjerg och satte kurs mot Sunderland. Vågorna var ganska höga, runt 1,5 – 2 meter, många blev sjösjuka. Inte jag, jag gick runt och mådde prima och log medans andra satt halvsovandes med var sin hink i famnen. Men efter några dagar var det över för de flesta.

 

Som man kanske kan förstå så är det inte möjligt för en att vara vaken 24 timmar om dygnet när man seglar, så istället har man ett vaktsystem. Vi hade tre olika vakter, varje vakt är 4 timmar lång och man har det två gånger om dygnet. Som färgerna i den holländska flaggan var vakterna röd, vit och blå. Röd vakt var mellan 08.00-12.00, vita vakten mellan 12.00-04.00 och blå vakten mellan 04.00-08.00. Jag hade den blå vakten vilket jag gillar väldigt mycket. Man blir väckt runt 03.40, klär sig efter väder och sen upp på däck. Man får se solen gå upp och få känna den där friska morgonluften. Det är bara du och din vakt, alla andra sover. Så tyst och lugnt. Och man vet att man har hela dagen framför sig. Under vakten gör man olika saker. Man packar segel, sätter segel, man styr, tar position, kvajlar tamp, gör toasts, hjälper till och förbereder mat till frukost/lunch/middag, och mycket mer. Det beror på, man gör olika saker under varje vakt.

 

Jag hade en underbar tid på skeppet. Jag gillar att träffa nya människor, från olika nationaliteter. Besättningen var underbar som vanligt, och vi alla kom överens väldigt bra. Vi lärde från varandra, eller ja, det var mest vi trainees som lärde oss av besättningen. De lärde oss hur fartyget fungerade, de olika seglen, hur man fäster och kvajlar tamp, hur man tar ut positionen och placerar på sjökortet, hur man styr, att klättra i masten, packa segel, syftet med alla tampar, vad man gör om det börjar brinna, göra kaffe, laga mat och roliga spel. Jag har aldrig gjort kaffe innan och jag är ingen bra kock så jag lärde mig många nya saker.

 

I med att vi var trainees från olika nationaliteter så hade vi en dag för varje land. Man höll en kort presentation om var man kom ifrån, och lagade en middag och efterrätt som var typisk för sin nationalitet. Det är ett mycket roligt och intressant initiativ att ha en ”national dinner” som vi kallar det. Det var uppskattat av alla.

 

Under resan gjorde vi massor. Dagarna kändes så långa och man hade så mycket tid. Några fiskade, en dag fick de upp ungefär 30 makrill som senare blev fisksoppa. Vi spelade spel och hade aktiviteter för att lära känna varandra. Vi lärde oss mycket om skeppet och sjömanskap. Vi fick skriva ett brev till oss själva och det var en väldigt intressant aktivitet, man fick verkligen tänka till vad man faktiskt ville säga till sig själv. Vi såg mareld. Vi tog en hink och fyllde den med havsvatten, när vi plaskade lite med händerna så kunde vi se att planktonen lyste. En i besättningen sa till oss att gå och spola i toaletten med lampan släckt. Det gjorde vi direkt, och som vi kunde se i havet och i hinken, så såg vi mareld i toaletten också. Det är för att på Morgenster så spolar de havsvatten i toaletterna, därför kunde vi se planktonen lysa där med.

 

Även om man har en ny upplevelse varje gång man seglar, så är känslan den samma, man kommer bort från verkligheten i vilket fall. Man kan sitta och fundera på livet på land, men inget kan ändra på det härifrån. Jag brukade tänka så rätt mycket, men jag slutade när jag insåg att, medans jag spelade min framtid i huvudet så passerade det riktiga livet mig. Snart är jag tillbaka till livet på torra land, tillbaka till jobbet och tillbaka till vardagen. Vad jag verkligen gillar med att segla är känslan. Man är här och nu. Jag kopplar helt bort allt hemifrån. Vad som än händer på land, jobbet eller hemma spelar egentligen ingen roll, för jag kan inte göra något åt det härifrån ändå. Jag vet inte vad det är med havet, men hon fortsätter att dra mig tillbaka. Havet gör mig lugn, ger min kropp ny energi. Och under vattnet finns det inga skyltar som visar dig vägen, så du kan gå vart du vill.

 

När sista dagen kom, packade vi våra väskor och gjorde rent skeppet. Sen var vi tvungna att säga hejdå till fartyget och alla andra. Det är alltid jobbigt när den dagen kommer. Man har precis spenderat två veckor och levt med 40 andra människor på samma ‘lilla’ yta som man inte är van vid. Några kommer man väldigt nära och andra inte lika mycket. Men när jag tittar tillbaka på denna resan så kommer jag ändå komma ihåg allihopa, oavsett hur nära man blev dem. Alla lämnade sitt eget avtryck hos mig.

Ludvig - Seglarläger och konfirmation på Långholmen

KSSS "Konfa" är en kombination av seglarläger och konfirmation, och de kan ha varit de bästa veckorna i mitt liv. Inte bara för de fantastiska människorna som gjorde det så bra utan också all segling.

 

Jag kom dit med noll kunskap och fattade knappt vad ledarna pratade om när de sa att vi skulle slå eller kryssa. Nu när lägret är slut så känner jag mig nästan som ett proffs inom segling. Vi seglade if-båtar. Dessa if-båtar har inte bara en historia utan även trygghet och harmoni.

 

Varje läger gör en långsegling i ytterskärgården med fyra nätters övernattning i båtarna. Vår långsegling som jag brukar kalla ”myggens paradis” var otrolig. Mina ledare på båten var fantastiska och svarade på alla mina frågor inom segling. De hade verkligen tålamod och ett smittande skratt som snabbt spred sig i båten. Utan våra ledare hade det inte varit lika roligt och jag hade definitivt inte kunnat segla som jag gör idag. Jag vill ge extra mycket beröm till alla seglarinstruktörer som under min tid där lärde mig segla kanske inte som ett proffs kanske, men otroligt mycket bättre än när jag kom dit. Vill också ge beröm till lägercheferna som hade koll på oss och sa till oss om vi gjorde något dumt eller bra, vi föredrog så klart det som var bra.

 

Energin på Långholmen var otrolig. Det märktes direkt första timmen där, då det ordnades lekar, och sedan alla luncher, middagar och ”oljeberg”, ett kvällsmöte där var och en berättar något som man varit med om, som sedan avslutas med en nattning av ens fantastiska faddrar. Jag kommer minnas Långholmen som min vändpunkt i livet. Allt bra jag lärt mig, inte bara inom segling, utan även hur man ska behandla andra och att acceptera olikheter. Jag har träffat vänner för livet som jag aldrig skulle träffat om de inte hade varit för lägret.Ser fram emot att förhoppningsvis bli ledare på Långholmen i framtiden och uppleva sommaren 2018 igen.

 

Stort tack för bidraget till seglarlägret!

UPPDATERAS LÖPANDE

Bilderna på denna sida är privata samt kommer från Wikimedia Commons.

Copyright © All Rights Reserved